Med undantag för folkrace förknippar de flesta av oss nog inte Volvo med motorsport. För 30 år sedan var Volvo 240 en dominerande bil på touringbanorna, och snart kan det vara dags igen.

”Tegelstenen” låter inte som ett bra smeknamn för en racingbil. Men i mitten av 80-talet dominerade Volvo 240 Turbo, som kallades ”den flygande tegelstenen”, på de europeiska banorna.

Volvo 240 Turbo lanserades 1981, och ledde till ett smärre paradigmskifte i synen på bilmärket. Sedan tidigare var Volvo kända för att bygga säkra och hållbara bilar. Turbovarianten av 240, med B21Et-motor på 2,1 liter och 155 hk, hade en toppfart på strax under 200 km/h. Nu visade man på allvar att man kunde bygga snabba bilar, med körglädje.

Året därpå, 1982, ändrades reglerna i touringens grupp A. Endast ett begränsat antal modifieringar var nu tillåtna, och bilarna skulle komma direkt från produktionslinan. Specialmodeller var inte tillåtna, utan bilarna skulle tillverkas i minst 5000 exemplar under det aktuella året, och ha minst fyra sittplatser. Det fanns också regler för lägsta tillåtna vikt. För Volvo, som med 245 Turbo konstruerat världens snabbaste kombi, passade dessa nya regler som hand i handske.

Man satte samman ett fristående team för racing i grupp A, och satsningen gav snabbt utdelning: samma år vann Ulf Granberg och Robert L Kvist European Touring Championship i Zolder, och Per Stureson vann Deutsche Tourenwagen Meisterschaft på Noisring. Stureson är för övrigt pappa till Johan Stureson, som idag tävlar för IPS Team Biogas. Stureson den yngre kör dock en Volkswagen.

Efter dessa initiala framgångar kontrakterade man ett andra team: Eggenberger Motorsport från Schweiz deltog i ETC under namnet Volvo Dealer Team Europe. Grundaren, Rudi Eggenberger, hade tidigare tagit BMW till seger i ETC. Han hade dock sneglat på Volvos senaste modeller. Ulf Granberg, som tidigare rattat en 240 i ETC, blev en av förarna i det andra Volvoteamet, Magnum Racing.

Även om Volvo 240 Turbo var en snabb bil i sitt standardutförande så skilde tävlingsversionen en hel del från denna. Topplocken var av aluminium, och kolvarna, vevstakarna och vevaxeln var smidda. Lättare dörrar och huv minskade vikten, och bara bakaxeln på tävlignsbilen vägde sex kilo mindre än på standardvarianten.

Som insprutning användes ett Bosch K-jetronic i specialutförande, och turbon kunde bygga upp ett tryck på 1,5 bar. Med en motor på 2,1 liter gick det att få ut nästan 300 hk, och topphastigheten var 260 km/h.

Bilen stack också ut utseendemässigt, och liknades av många vid en tegelsten. Bilarna tog dock hem många viktiga segrar, även mot bilar med betydligt större motorer. Detta gjorde att de började kallas flygande tegelstenar. Volvo vann ETC, DTM, det finska portugisiska och nyazeeländska standardvagnsmästerskapet samt skotska rallymästerskapet. Det är ytterligare ett exempel på 240-modellens mångsidighet.

2012 gjorde också Volvo – och SAAB – entré på racingbanan igen. De två biltillverkarna gav sig in i TTA, Touring Car Team Association. Idag ingår TTA i Scandinavian Touring Car Championship (STCC). Så här skrev Aftonbladet då nyheten om Volvos inträde i TTA blev känt.